Filosofins mysterium är ett självbiografiskt romanprojekt om rationalitetens mytologiska rötter och den västerländska filosofins samvete. Med utgångpunkt i västafrikansk språkhistoria i allmänhet och mytbildning i Fongbe och Vodun i synnerhet avser romanen att åstadkomma två saker. På ett generellt plan avser den kartlägga och ådagalägga en vanställd och dåligt förstådd tradition och dess relation till den västerländska filosofins rötter i en afro-religiös mytvärld. Mer specifikt avser romanen att spåra den antika grekiska mytologins naturaliserande patriarkat och dess mytho-teologiska traditioner och utlöpare i vår samtid tillbaka till en uråldrig matriarkal maktstruktur, till dess språkliga betingelser och till dess samtida sociala funktion. För att på ett tillgängligt och tankeväckande sätt kunna skildra denna bortglömda och aktivt förbisedda kultur-mytologiska skuldrelation avser romanen använda sig av ett självbiografiskt grundmaterial.
Den 11 september 2001, samma dag som attacken på World Trade Center i New York, landande jag som tjugoåring i Cotonou i Benin. Mitt flygbolag, Sabena, gick i konkurs och jag stod utelämnad på den röda jorden. Om det nu var mitt prekära tillstånd, slumpen eller mitt behov att fly från väst är oklart, men jag blev hursomhelst varm emottagen. Jag talade redan franska och lärde mig snart en del Fon. En av de personer jag först lärde känna, en vissa Monsieur Lalutta, som var föreståndare på ett av de vandrahem jag bodde på, hade ett stort intresse för språk och för ordens etymologi. Han undervisade mig noggrant i Vodouns komplexa språk- och mytväv. Han berättade om gbespråkens mytologiska ursprung, om Legba och namnen, om traditionens matriakala teologi, om den kvinnliga skaparguden Mawu, om Mami Wata och om Gbadu, den första människan och kvinnan. På så sätt skildrade han en dynamisk och rhizomatisk föreställningsvärld och fick mig att förstå både myternas historia i det nu försvunna kungadömet Dahomey och deras samtida sociala funktion. Av misstag, eller om det nu var andra krafter i görningen, råkade jag få se en hemlig ceremoni. Detta gjorde att jag blev tvungen att genomgå en initiationsrit, en Fá-sinsên. Riten är i vanliga fall är en del av övergången från barn till vuxen – och har vissa likheter med den kristna konfirmationen – men i mitt fall ansågs den ändå passande. Denna upplevelse var kraftigt identitetsomvälvande, satta mig i kontakt med en främmande spirituell värld och bar dessutom med sig en oroväckande spådom: trolösheten skulle besitta min ande men visa sig först på den kvinnliga kungens jord. Efter ungefär en månad lämnade jag sedan kusten och färdades upp genom Benin, via Burka Faso, till Mali, upp längs floden Niger till Tombouctou och ut i Saharas öken där jag under en tid levde tillsammans med Tuaregerna på de sjungande dynerna. Under denna resa träffade jag många människor som hjälpte mig att förstå det kraftiga inflytande som Mawu och hennes barn haft på regionens utvecklig. I Natitingou mötte jag till exempel en ung kvinna som höll på att skriva en magisteruppsats om den mytologiska Gbadu och kvinnas roll i slavhandelns förödande kulturhistoria. I Ouagadougou i Burkina Faso lärde jag känna familjen Zabsombe som samlande och tonsatte regionens sagor och myter för att undervisa och inkludera de som inte kunde läsa och skriva (t.ex. om AIDS, nya jorbrukstekniker och religiösa konflikter). I den lilla byn Niafunke i Mali mötte jag världsartisten Ali Farka Touré som berättade om sitt framgångsrika projekt att aktualisera och sprida de västafrikanska traditionerna med hjälp av ton och rytm. Till och med i Tintahatten, en liten brunn ett par mil norr om Tombouctou, där de nomadiska Tuaregerna samlas, och där det muslimska kulturarvet blandats upp med ökenfararnas stjärnsagor, fann jag tydliga spår av Vodouns matriakala grundstruktur.
16 år senare var jag på väg att bli docent i teoretisk filosofi vid Uppsala Universitet och höll på att göra internationella karriär. Jag hade redan rest runt till stora delar av världen och föreläst om den antika filosofins språk-mytologiska betingelser – som blivit mitt expertisområde – och jag var i november 2017 inbjuden att tala vid ett mycket prestigefyllt internationell filosofisymposium i Prag. Symposiet handlade om relationen mellan språket och verkligheten och jag skulle tala om Platons dialog Kratylos. Där, i Prag, på samma mark som en gång beträddes av Libuše, Vlasta och Šárka – den Bohemiska mytologins matriarkala förgrundsgestalter och kvinnliga kungar – insåg jag att min spådom gått i uppfyllelse. Jag hade hade blivit besatt av en intellektuell kultur som inte erkände det arv jag fått del av. I de tidigare sammanhang där jag talat om relationen mellan språket och verkligheten i den västerländska filosofins gryning – i Teheran, i Berkeley, i Tokyo, i Aten, i Uppsala och i Bergen, ja, i alla akademiska sammanhang där jag presenterat min forskning, till och med Abuja, i Nigeria, där jag bjudits in till universitetet för att tala om språkets illusoriska visdom i ett afrikanskt kontext – hade jag blivit del av en tradition som aktivt förtränger tanken om att förnuftet är språkligt betingat och att språket är en väv av myter. Jag förstod att filosofins brott med sitt mytologiska arv, det brott på vilket all naturaliserad filosofi (och vetenskap) bygger, bär med sig en ödesdiger förlust. När det naturliga språket förvandlas till en teknisk begreppsapparat förlorar orden lika mycket andlig näring som de vinner i distanserad klarhet. Detta genererar en brott mellan förnuft och erfarenhet, en brott som inte bara sliter upp orden med rötterna, det underblåser också ett instrumentellt förhållningsätt till den egna rösten och till det sammanhang i vilket den används. Mina efterföljande erfarenheter bekräftade denna bild. Efter Prag talade jag på universitetet i Groningen, föreläste på världsfilosofikongressen i Peking och organiserade en stor internationell konferens i Cambridge. Även vid dessa tillfället erfor jag samma sak. Hur välvilliga och ambitiösa forskarna än var, mig själv inkluderad, så uttryckte de all indirekt samma frustation. De lyckades aldrig komma åt kärnan, för kärnan var ju just det brott mellan mythos och logos som deras ord vilade på. Jag började då misstänka att filosofins mysterium inte hade sin grund i akademisk nepotism eller bristen på vetenskaplig integritet, som man kunde misstänka, utan i dess oförmåga att acceptera sitt ursprung.
Med utgångspunkt i detta självbiografiska material avser romanen skildra två parallella erfarenheter och deras språk-tematiska koppling. Med utgångpunkt i aktuell samtida forskning om västafrikansk språkhistoria (Lefebvre 2011; Rush 2013) och mytbilding (Rush 2013; Alpern 2011; Argyle 1966) är tanken att underbygga skildringen av dessa erfarenheter. Jag avser använda mig att skönlitterära författare (Adichie 2006; Achebe 1958; Equiano 1996; Hazoume 1990) och samtida forskare (Washington 2005; Zogbé 2007; Hallen 1986) för att berika Monsieur Laluttas och de andra romangestalternas skildring av Vodoun i Benin. På samma sätt är tanken att underbygga dialogen mellan romangestalterna i Burkina Faso (Scranton 2006; Sissao 2010) och i Mali (Hureiki 2003) samt mellan forskare och filosofer i Iran (Hoveyda 2003), Tjeckien (Jirásek 1992), Japan (Tezuka 2003), Uppsala (Cotterell 2000), Holland (Bass 2016), Kina (Yang 2008) och i Storbritannien (Nardo 2013; Tolkien 1981). På så sätt blir det inte bara möjligt att gestalta ett samtal som är relevant för en samtida diskussion om mytbildning, både i filosofi och litteratur (Goya 2012; Detienne 1981; Tolkien1981). Det blir också möjligt att tala om relationen mellan språket och verkligheten utan att bryta isär tanken och erfarenheten.
På baksidan av boken skulle det kunna stå: ”Filosofins mysterium utspelar sig i skuggan av 11-septemberattacken 2001 ibland lömska voodoopräster, karriärsdrivna filosofer, japanska hipsters, afrikanska världsartister och samvetsgranna vetenskapskvinnor. Spåren från ett existentiellt misstag leder till tre olika kontinenter och följer den akademiska filosofins internationella förehavanden till sina underjordiska rötter. I ljuset av de romantiska livsvalens öde skärskådas den kallare världsordning som kom att etablera sig under det nya millenniets första tjugo år och ställer saken på sin spets: Bristen på säker kunskap är maktens verktyg, men det finns inget värdigt liv utan mysteriet i denna brist.”
Bibliografi
Adichie, Chimamanda Ngozi, Half of a Yellow Sun, Knopf/Anchor, 2006.
Achebe, Chinua, Things Fall Apart, William Heinemann Ltd, 1958.
Alpern, Stanley, Amazons of Black Sparta: The Women Warriors of Dahomey, London: Hurst & Company, 2011.
Argyle, William Johnson, The Fon of Dahomey: A History and Ethnography of the Old Kingdom, Oxford Monographs on Social Anthropology, Oxford : Clarendon, 1966.
Bass, Marisa, Jan Gossart and the invention of Netherlandish antiquity, Princeton: Princeton University Press, 2016.
Cotterell, Arthur, Norse mythology: the myths and legends of the Nordic Gods, London : Lorenz, 2000.
Detienne, Marcel, Invention de la mythologie, Paris: Gallimard, 1981
Equiano, Olaudah, Equiano’s travels: His Autobiography – The Interesting Narrative of the Life of Olaudah Equiano or Gustavus Vassa the African, redigerad av Paul Edwards, Portsmouth: Heinemann Educational Publihers, 1996.
Goya, José Manuel Losada och Marta Guirao Ochoa (red.), Myth and Subversion in the Contemporary Novel, Newcatle upon Tync: Cambrige Scholars, 2012.
Hazoume, Paul, Doguicimi: The First Dahomean Novel (1937), Washington: Three Continents Press, 1990.
Hallen, Barry och J. Olubi Sodipo, Knowldge, Belief, and Witchcraft, with a forword by W.V.O. Quine, Stanford: Stanford University Press.
Hoveyda, Fereydoun, The Shah and the Ayatollah: Iranian Mythology and Islamic Revolution, Westport: Praeger, 2003.
Hureiki, Jacques, Essai sur les origines des Touaregs : herméneutique culturelle des Touaregs de la région de Tombouctou, Paris: Karthala, 2003.
Jirásek, Alois, Old Czech Legends, översatt med introduktion av Marie K. Holecek, UNESCO, London & Boston: Forest Books, 1992.
Lefebvre, Claire och Anne-Marie Brousseau, A Grammar of Fongbe, De Gryer, 2011.
Nardo, Don, British Mythology, Farminting Hills: Lucent Books, 2013.
Rush, Dana, Vodun in Costal Benin: Unfninished, Open-Ended, Global, Nashville: Vanderbit University Press, 2013.
Scranton, Laird, The Science of the Dogon: Decoding the African Mystery Tradition, Rochester: Inner Traditions, 2006.
Sissao, Alain-Joseph och Nina Tanti, Folktales from the Moose of Burkina Faso, Langaa RPCIG, 2010.
Tezuka, Osamu, Phoenix, Vol 1-10, San Francisco: VIZ, LLC, 2003.
Tolkien, J.R.R., ”Letter 131 to Milton Waldman”, i The Letters of J.R.R. Tolkien, Allen and Unwin, 1981.
Zogbé, Mama, Mami Wata: Africa’s Ancient God/ess Unveiled,Vol.1., Mami Wata Healers Societ of North America Inc, 2007.
Washington, Teresa, Our Mothers, Our Powers, Our Texts: Manifestations of Ajé in Africana literature, Bloomington : Indiana University Press, 2005.
Yang, Lihui och Deming An, Chinese mythology, Oxford: Oxford University Press, 2008.